Arbetslinjens död är början på något nytt

Arbetet är det moderna samhällets livsblod, både ekonomiskt och kulturellt. Bara att våga att ifrågasätta det är en närmast revolutionerande handling. För vad finns bortom det? Hur klarar vi oss utan det? Och utan det – var finns vår riktning och mening?

 
Dagens ekonomiska system, den globala marknadskapitalismen, använder idag arbete för att skapa varor och tjänster genom exploatering av människor och naturresurser. Den ökande automatiseringen, och nu närmast digitaliseringen, gör denna process allt effektivare och lönsammare. Även om dessa effektiviseringar sakta men säkert årligen lyfter miljoner av människor ur fattigdom, så går de ökande vinsterna till en allt snävare ekonomisk elit. Medelklassen drivs in i arbetslöshet av automationen, samtidigt som det materiella överflödet växer. Politiker gapar desperat om att ”skapa fler enkla jobb”, förlitar sig på importerad arbetskraft eller lägger sin tillit på att vi kan kommersialisera ännu fler saker i livet som idag är gratis. Desperationen har lett till att man även på högerflanken börjar diskutera kring lösningar så som ”helikopterpengar” och medborgarlön för att undvika en kollaps.

 
Att kritik mot arbetslinjen väcker starka känslor är inget konstigt. Många kopplar sin identitet starkt till sitt yrke. För strax under det grundläggande behovet av att säkerställa sin tillgång till mat, vatten och ett tryggt hem, finns ett starkt emotionellt behov av samhörighet och livsmening. Att ha en riktning i livet, en struktur i vardagen och gärna en slant över varje månad är ledord som arbetslinjen besvarar.

 
Så när någon ifrågasätter ditt yrke, din identitet, din mening; då försvarar du. För det är ditt allt. Men det behöver inte vara det. För när du släpper dogmatiskt hållna idéer, så som att lönearbete är något önskvärt i sig, och blickar ut över vad som faktiskt är önskvärt, så får du en helt annan makt att styra samhället i den riktningen. För sanningen är att vår kapacitet att skapa materiellt överflöd på denna planet ökar exponentiellt. Experterna säger att bara inom några år kan vi automatisera bort hälften av alla jobb. Frågan är vad vi gör då? Vad gör vi med det materiella överflödet, om ingen har råd att arbeta och betala för det?

 

 
Vi har framför oss stora globala utmaningar med klimatförändringar, social oro, fattigdom, väpnade konflikter och terrorism. Men vi har också enorma möjligheter att omstrukturera samhället. Vi kan välja att röra oss bort från vinstmaximerande, egocentrisk exploatering och arbetsförnedring, mot ett socioekonomiskt jämlikt samhälle där vi med hjälp av vetenskap och teknologi kan resa människor ur fattigdom och mot högre, ambitiösare livsmål. Nu, mer än någonsin, behöver vi visionärer som tänker utanför föråldrade ekonomiska och kulturella lådor. Vi behöver konkreta mål över vilket samhälle vi faktiskt vill ha, och vi måste börja engagera alla i ett samhällsbygge värt namnet.

 
En kulturell revolution börjar med en enkel idé, och kan som frön spridas och gro i mark bördig för förändring. En folklig gräsrotsrörelse kan skaka de maktpositioner där dessa problem diskuteras, men där den institutionella dumheten förlamat och förblindat.

Marknadens samhällsansvar

 

De flesta av oss känner ett ansvar för att ta hand om våra egna liv och de runt omkring som är beroende av oss. Vi känner också ett ansvar och en plikt att bidra till samhället genom vårt arbete; dels ekonomiskt, men också det mervärde vårt arbete ger kollegor, kunder och andra vars liv vi berikar. Vi förväntas ta ansvar för våra handlingar; ett ont ord om någon kan ofta få stora sociala konsekvenser, att skada eller utnyttja någon kan ge fängelse, att bryta någon av alla de andra byråkratiska regelverk likaså. Överallt genomsyras samhället av det personliga ansvaret; det är upp till dig att försörja dig, att ta till de medel som krävs för att inte hamna på samhällsbotten. Konsekvenserna av ett misslyckande får bäras resten av livet.

Parallellt med detta seglar den marknadsburna företagseliten oberört förbi. Endast obetydliga svallvågor kan ses försöka rubba dess framfart, när skrovet stöter på statligt inducerade moraliska hinder. Vid en första anblick kan ansvaret dock tyckas utbrett; arbetsgivarkostnader, regelverk och regleringar. En komplex byråkrati som vuxit fram som en kompromiss från kriget mellan staten och den fria marknaden. Men i ett makroperspektiv blir det tydligt vem vinnaren är; Ansvaret upplöses till blott en frivillig företagspolicy. Och en skylla-på-andra-taktik.

-”Minimilöner, miljöregleringar och certifieringar driver bara upp konsumentens kostnader.”

-”Orättvisa arbetsvillkor, exploatering av u-länders naturresurser och lokala skatteflykter är oundvikliga bieffekter när företagen outsmart;ar arbetare och stater. Vissa är ju helt enkelt bättre på spelet än andra. ”

-”Överkonsumtion, veckomode, och planerat åldrande är blott att möta konsumenternas efterfrågan. Konsumenten får vad konsumenten vill ha. Vill konsumenten leva ohållbart är det dennes frihet att göra så.”

Ansvar.

Rådande ekonomiska teorier har jobbat hårt för att kunna rättfärdiga dess praktiska utfall. Så väl har de gjort detta, att det känns helt självklart att det faktum att vår planet står inför en mänskligt inducerad massdöd, är dessa bara externaliteter, eller ”någon annans” fel. Statens bristande ansvar. Konsumentens bristande moral. Men aldrig företagen. Aldrig systemet.

Inte ens när det står klart att social manipulering, sk. ”marknadsföring”, legat till grund för de senaste 100 årens framväxt av konsumtionsmentaliteten. Inte ens när det är bevisat att det är just industrin som använt Freud’s teorier till att exploatera den stora massans undermedvetna; att vilja ha mer, att aldrig bli nöjd med det man har eller den man är. Inte ens när det är företagen som själva står ansvariga för den mentalitet som driver överkonsumtionens efterfrågan. Inte ens då finns ansvaret.

Ett genialt system för de med enorm makt och minimalt ansvar. En hänsynslös dödsmaskin för alla andra.

Det ekonomiska systemet är föråldrat, ohållbart och moraliskt samt vetenskapligt oförsvarbart

Genom studerandet av timlånga filosofiska debatter, där välkända tänkare och vetenskapliga genier metodiskt behandlat alla möjliga komplexa frågor, från universums uppkomst till vad som är meningen med livet, har jag noterat något intressant. Ett ämne som trots dessa filosofers och vetenskapsmäns skarpa snillen, har undgått att synats. Som efter otaliga dialoger, debatter och monologer där varenda del av livets ting vänts ut och in och synats i varenda söm, lämnats fullständigt orörd, som en helig, förbjuden frukt. Nämligen ekonomin.

Låt oss lite löst definiera filosofi, vetenskap och ekonomi, ur en samhällsnyttig synvinkel. Om filosofin får representera moralen i våra liv, hur vi bör forma vårt samhälle, och vetenskapen representera metoden för hur vi bör mäta och förstå verkligheten, att testa vad som fungerar respektive inte fungerar; då är nog ekonomin den som praktiskt ska förena dessa två och vara den reella drivmotorn för att förverkliga de förestående målen.

I detta inlägg ska jag förklara varför dagens ekonomiska system inte bara är oberättigat med hänsyn till filosofisk moral och vetenskaplig grund, utan även går tvärt emot dessa i många avseenden.

 

Vad är en ekonomi?

Den grundläggande funktionen och definitionen av en ekonomi är att hushålla med begränsade resurser. Med tanke på att vår planet och dess resurser är ändliga, i kombination med att mänsklig aktivitet (överlevnad och utveckling) kräver en viss resursförbrukning, är det tämligen självklart att den enda verkligt hållbara resursanvändningen måste ske i enlighet med jordens bärkraft och återgenerering av resurser. Allt annat är ohållbart.

 

Det ekonomiska systemets incitament

De klart överlägsna systematiska incitament som grundlägger dagens ekonomiska system är vinstintresse och självmaximering, dvs. införskaffandet av egna resurser på egocentrisk grund, för att tillgodose egna behov. Det gör i princip all ekonomisk teori obetydlig för giltigheten av detta argument, då dessa baseras på denna grundvärdering. Att staten genom olika regleringar försöker styra och i viss mån förtrycka detta incitament är endast tillfälliga begränsningar, då etiska och miljömässiga incitament kommer sekundärt till vinstintresset och självmaximeringen i den systematiska incitamentstrukturen. Att personliga moraliska val görs som bryter detta ändrar inte detta faktum. Dessa incitament saknar helt vetenskaplig grund och tar inte på något sätt hänsyn till systemteori och hållbar resursanvändning.

 

Konsumtion

I den fria marknaden bygger en ”moraliskt korrekt” konsumtion på informerade konsumenter. En enorm makt läggs därmed på varje enskild konsument att informera sig om vilka produkter på marknaden som är i enlighet med dennes moraliska, funktionella och principiella preferenser. Detta är nästintill praktiskt ogenomförbart, inte minst med tanke på den systematiska incitamentstrukturens inverkan på konsumentens informationsflöde (t.ex. marknadsföring) och därmed beslutsförmåga. Dessutom utgör fysiskt och mentalt avstånd till produktens produktionsförhållanden ett grovt hinder i beslutsfattandet.

 

Systemfel

Det ekonomiska systemet är i sig själv ohållbart då alla skapade pengar måste återbetalas plus tillkommen ränta, vilket skapar ett negativt nettoflöde som måste täckas av ytterligare belåning. Detta skapar en exponentiell skuldökning som oundvikligen kommer leda till ekonomisk kollaps i ett allt instabilare system, något som onekligen kommer att skada viktiga samhällsfunktioner. För att upprätthålla denna skuldökning eftersträvas en ständig ekonomisk tillväxt. Oändlig ekonomisk tillväxt kräver oändligt antal resurser, så länge som det finns ekonomiska incitament i resursförbrukning. En ohållbar ekvation.

 

Tidsandan

Det är svårt att rättvist poängtera vikten av värderingar och incitament i ett samhälle, både på individ- och organisationsnivå. Våra värderingar är vad som definierar oss och starkt styr våra rationella beslutsfattningar, medan de systematiska incitamenten från omgivningen förstärker eller försvagar önskvärt respektive oönskat beteende. I varje civilisation råder en konsensus över vissa kulturella värderingar, hur man bör leva sitt liv och vad som är tabu. Att dessa värderingar ligger i linje med miljömässig och social hållbarhet borde vara givet i en modern civilisation och med den vetenskapliga konsensus som råder.

 

Institutionella bieffekter

Institutioner tenderar att etablera och cementera värderingar vilka sedan blir allt orubbligare och ”heliga” till dess anhängare. Detta riskerar att skapa maktkoncentrationer och att förändras till att inte längre tjäna det ursprungliga syftet. Ett exempel på detta är hur mycket av dagens forskning bedrivs, där vetenskap i sig grundas i objektiv och saklig observation och fakta, att inte ”välja sida”, medan incitament hos företagsfinansierad forskning överskuggar detta. Forskningsresultaten ska gynna företaget, och där agerar endast institutionella regler och moraliska värderingar som hinder (i rent ekonomiska termer). Och allt som är ett hinder för ekonomisk utveckling är oundvikligen mål för manipulation och korruption.

 

Relationen mellan stat och marknad

I dagens samhällssystem där ekonomin spelar en allt mer central roll påverkas även relationen mellan stat och marknad. Med företags inverkan på politik, bl.a. genom lobbyism och allt mer centraliserade maktnav, tonar skiljelinjen mellan stat och marknaden bort. Problemet med en större inverkan av marknaden ligger inte nödvändigtvis marknaden i sig som en funktion av att reglera och möta tillgång och efterfrågan, utan i den systematiska incitamentstruktur som bygger upp den fria marknaden.

En känd förespråkare av anarko-kapitalism, Stephan Molyneux, menar att ett samhälle som endast består av en fri marknad utan statliga regleringar på moralisk grund skulle stoppa företag från att ohållbart exploatera naturresurser och människor, och i ren välvilja hjälpa de behövande utan vinstintresse. Detta är i fullständig motsats till de beteenden vi idag kan se orsakade av företagsverksamheter med vinstintresse som första prioritet, och jag har ännu inte hittat något som styrker hans påstående. Tvärt om anser jag att det är just de statliga regleringarna som stoppar den rovdjursmentalistiska fria marknaden från att exploatera både människor och natur med endast kortsiktigt vinstintresse som drivande incitament. Detta kräver så klart inte ”onda” människor, utan rättfärdiganden av detta beteende kan hittas i otaliga händelser av omänsklig behandling av arbetare och förödande miljöförstöringar genom tiderna, och är en produkt av de miljömässiga faktorer (sociala och strukturella) som omringar varje samhällsindivid.

 

Slutsats

Det går inte att förneka att vi människor är beroende av planetens, ekologins och vår omgivnings generella välmående. Att vår nuvarande civilisation tar sig rätten att bestämma generationers (och de facto hela den mänskliga artens) framtida överlevnadsvillkor, är svårt att moraliskt försvara. Det enda rätta är att säkerställa att vårt samhälles avtryck på jorden sker på ett restriktivt och kontrollerat sätt som säkerställer att framtida generationer (med en tidsöverskådning på många generationer framåt) har samma förutsättningar att leva och utvecklas som vi har idag. För denna uppgift misslyckas dagens ekonomiska system, och snabbfixar inom systemet kommer bara att verka tillfälligt, då det är dessa fundamentala värderingar och incitament som diskvalificerar den.

Det är dags att vi börjar titta på alternativa lösningar som ligger i linje med vår vetenskapliga kännedom, våra moraliska värderingar och jordens egna villkor.

Adapt, or perish.

 

Orsakar dagens samhällssystem mer lidande än Kommunismen?

 

Idag rasar media över Sven Wollter’s  uttalande om Stalin i programmet ”Min sanning”. Uttalandet blev snabbt följt av en twitterstorm med ursinniga kommentarer om hur man kan stödja en mördare, samt diverse bildkollage på hur Fascism och Kommunism dödat flest människor i världen. Hemska samhällssystem.

 

Men kanske måste vi våga vara lite mer självkritiska. Det är lätt att titta bakåt i tiden och se bristerna i andras handlingar samtidigt som man hittar sådant som förstärker ens egna värderingar, saker som bekräftar att det vi gör och det sättet vi lever på minsann är det (enda) rätta. Men Stalin och Kommunism åsido; hur bra är egentligen det system vi har idag, mer specifikt Kapitalism?

 

Vad är Kapitalism, och vad är det egentligen vi vill uppnå med den?

Kapitalism är ett ekonomiskt system där privata aktörer äger och styr produktion och kapital. Syftet med ett ekonomiskt system, enligt dess egna definition, är att hushålla med knappa resurser. Ändå drivs dagens ekonomiska tillväxt av omättlig konsumtion, där jordens resurser utarmas och ekosystemen går på knäna, ett systematiskt självmord. Dessutom svälter inte människor idag för att det är en brist på resurser, utan p.g.a en bristande resursfördelning. Ett samhällssystem borde väl ha för avsikt att sträva efter en långsiktigt hållbar jämvikt med naturen? Ett system där alla människor får en rättvis möjlighet att utvecklas som individer och hjälpa utveckla samhällsstrukturen för allas bästa. Detta saknas dock i själva grundpelarna till Kapitalismen. Istället utgår man ifrån att det inte finns tillräckligt till alla, något som tidigare varit ett faktum men som tack vare den teknologiska utvecklingen blivit ett föråldrat synsätt.

 

Strukturellt våld är vår tids enskilt största orsak till mänskligt lidande

Strukturellt våld är en typ av social struktur som systematiskt skadar och/eller missgynnar vissa individer i samhället, och oftast är vi inte ens medvetna om vår inblandning i den. Det strukturella våldet kan visa sig i form av oförmåga att tillgodose grundläggande mänskliga behov, så som rent vatten, näringsrik mat och social trygghet. Detta är behov som vi alla delar. I det samhälle vi har byggt upp krävs ekonomiska medel (pengar) för att tillgodose dessa behov. Problemet uppstår därmed när samhället får en orättvis fördelning av de ekonomiska medlen (eller möjligheten att erhålla dem, t.ex. genom lönearbete) beroende på vilken samhällsklass eller geografiska plats man råkar födas på.

 

Så är Kommunism lösningen?

Praktiserad Kommunism och Kapitalism är ideologier med stora grundläggande brister, och versioner av dessa är dömda att misslyckas så länge man inte tar hänsyn till grundläggande förutsättningar, så som mänskliga behov och hållbar resursanvändning. För att utveckla ett hållbart samhällssystem för alla människor måste samtliga delar av samhället informeras och engageras, för att tillsammans etablera gemensamma grundläggande värderingar kring vilka beslut kan fattas. I slutändan så finns det inget facit för hur ett samhälle ska se ut. Det måste vi som ett samhälle, som människor på samma planet, bestämma själva.

 

För att kunna utvecklas måste vi ständigt ifrågasätta. Förändring och utveckling tillåts först när vi vågar se det vi tar för givet på nya sätt.