Arbetslinjens död är början på något nytt

Arbetet är det moderna samhällets livsblod, både ekonomiskt och kulturellt. Bara att våga att ifrågasätta det är en närmast revolutionerande handling. För vad finns bortom det? Hur klarar vi oss utan det? Och utan det – var finns vår riktning och mening?

 
Dagens ekonomiska system, den globala marknadskapitalismen, använder idag arbete för att skapa varor och tjänster genom exploatering av människor och naturresurser. Den ökande automatiseringen, och nu närmast digitaliseringen, gör denna process allt effektivare och lönsammare. Även om dessa effektiviseringar sakta men säkert årligen lyfter miljoner av människor ur fattigdom, så går de ökande vinsterna till en allt snävare ekonomisk elit. Medelklassen drivs in i arbetslöshet av automationen, samtidigt som det materiella överflödet växer. Politiker gapar desperat om att ”skapa fler enkla jobb”, förlitar sig på importerad arbetskraft eller lägger sin tillit på att vi kan kommersialisera ännu fler saker i livet som idag är gratis. Desperationen har lett till att man även på högerflanken börjar diskutera kring lösningar så som ”helikopterpengar” och medborgarlön för att undvika en kollaps.

 
Att kritik mot arbetslinjen väcker starka känslor är inget konstigt. Många kopplar sin identitet starkt till sitt yrke. För strax under det grundläggande behovet av att säkerställa sin tillgång till mat, vatten och ett tryggt hem, finns ett starkt emotionellt behov av samhörighet och livsmening. Att ha en riktning i livet, en struktur i vardagen och gärna en slant över varje månad är ledord som arbetslinjen besvarar.

 
Så när någon ifrågasätter ditt yrke, din identitet, din mening; då försvarar du. För det är ditt allt. Men det behöver inte vara det. För när du släpper dogmatiskt hållna idéer, så som att lönearbete är något önskvärt i sig, och blickar ut över vad som faktiskt är önskvärt, så får du en helt annan makt att styra samhället i den riktningen. För sanningen är att vår kapacitet att skapa materiellt överflöd på denna planet ökar exponentiellt. Experterna säger att bara inom några år kan vi automatisera bort hälften av alla jobb. Frågan är vad vi gör då? Vad gör vi med det materiella överflödet, om ingen har råd att arbeta och betala för det?

 

 
Vi har framför oss stora globala utmaningar med klimatförändringar, social oro, fattigdom, väpnade konflikter och terrorism. Men vi har också enorma möjligheter att omstrukturera samhället. Vi kan välja att röra oss bort från vinstmaximerande, egocentrisk exploatering och arbetsförnedring, mot ett socioekonomiskt jämlikt samhälle där vi med hjälp av vetenskap och teknologi kan resa människor ur fattigdom och mot högre, ambitiösare livsmål. Nu, mer än någonsin, behöver vi visionärer som tänker utanför föråldrade ekonomiska och kulturella lådor. Vi behöver konkreta mål över vilket samhälle vi faktiskt vill ha, och vi måste börja engagera alla i ett samhällsbygge värt namnet.

 
En kulturell revolution börjar med en enkel idé, och kan som frön spridas och gro i mark bördig för förändring. En folklig gräsrotsrörelse kan skaka de maktpositioner där dessa problem diskuteras, men där den institutionella dumheten förlamat och förblindat.

Arbetslös – Inte meningslös

När man kastas ut i arbetslöshetens verklighet slås man lätt av en tanke: Är jag klar med livet nu? Allt som jag upplevt, all min utbildning, alla mina misstag och lärdomar längs vägen. Var allt bara i syfte att jag en dag skulle stå här? Som arbetssökande. Inte som en människa. Inte suktande efter mer kunskaper och erfarenheter. Inte som en person som precis tagit klivet ut i den riktiga världen, en värld full av möjligheter och hopp, den fantastiska värld vi alla delar. Att äntligen vara tillräckligt mogen att återinvestera det man lärt sig i det samhälle som fostrat en, att få utnyttja sin fullaste potential till något stort.

Nej. Jag är ”arbetssökande” nu. Det är min samhälleliga titel. Jag är en ekonomisk resurs som skall brukas. Förbrukas. Exploateras. Det är mitt syfte. Det är faktiskt allas syfte. Min utbildning var blott en investering, inte för mig själv och mitt eget välmående, utan för mitt CV. Ett papper som på ett A4 punktar upp vad jag kan användas till, vad jag duger till. Kanske en broschyr för den moderna tidens slavhandel. Pengaslavar, någon? En verklighet alla unga en dag ska kastas ut i. Så ser er framtid ut.

Men jag vill verkligen inte rutas in i den monotona vardagen så många, många människor idag lever i. Jag vill inte bli berövad 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan resten av mitt liv, för att någon kapitalist någonstans ska kunna utnyttja min arbetskraft. Att sakta vaggas in i det transliknande tillståndet där drömmar och drivkraft minimeras till avlägsna helger och solsemestrar. Att nöja sig med det man har. Oftast är det monotona arbeten som utan problem skulle kunna automatiseras, och i gengäld ge oss möjligheten att sträva efter någonting större i livet. Men vad är det vi ska sträva efter?

Vad sägs om ett bättre samhälle? Vi lever i ett samhälle där 22 000 barn dör av fattigdom varje dag. Varje dag. Ett samhälle där de rikaste 1% äger 40% av världens resurser. Hur blev det så? Hur kan det få vara så?

Jag tänker inte nöja mig med det. Jag tycker vi alla är värda mer än så. Vi är kapabla till något större. Jag trodde det var det arbete i grunden handlade om, att kunna bidra till samhället med sina kunskaper och färdigheter. Att kunna återgälda den äldre generationen för det samhälle de ändå försökt bygga kring mig. Att se till att nästa generation får det än bättre, ge dem den bästa miljön och de effektivaste verktygen för att de ska kunna nå så långt i sin personliga utveckling som bara är möjligt. Varför försöka få våra barn att bli precis som oss, när de kan bli bättre.

Det är dags att börja ifrågasätta. Varför är saker som de är? Varför kan de inte vara annorlunda? Att våga ifrågasätta etablerade värderingar i nyckeln till förändring. Till utveckling. Att blint göra vad du blir tillsagd och att apatiskt titta på när människor far illa är att acceptera det som är. Och är du inte en del av lösningen, så är du en del av problemet.

Skulle du jobba gratis?

Om man tittar på dagens debatter som förs mellan de olika partierna, så låter det inte som att det är mycket de faktiskt är överens om. Det är nästan som att de slåss om att  hålla med varandra så lite som möjligt. En sak dock som samtliga håller med om, och är en stark fråga inför valet, är frågan om jobben. Vi måste skapa flera jobb. Arbetslösheten är hög, och för att Sverige inte ska kastas in i nästa recession så måste vi fixa fler jobb. Jobb, jobb, jobb. Men är verkligen jobben lösningen? Varför har vi ens arbetslöshet?

Fenomenet kallas ”teknologisk arbetslöshet”. Teknologins exponentiella utveckling har de senaste decennierna gett oss högre effektivitet, lägre driftkostnader och gjort det möjligt att tillverka mer produkter med mindre mänsklig arbetskraft.

Med andra ord har vi aldrig producerat så mycket, och aldrig varit så effektiva som vi är idag.

Det är ju fantastiskt! Det måste ju betyda att arbetstiden minskat, right? Nej. Tvärtom har den ökat, och vi jobbar mer än vi någonsin gjort! Mer och mer tid spenderas på jobbet, och mindre tid på att faktiskt leva; du vet, att få må bra, umgås med familjen, ge tid åt sina barn, göra det man brinner för, och att ibland få ta sig tid att bara sätta sig ner och fundera; ”Vad vill jag göra med mitt liv? Är det här verkligen det här jag vill?”. Det finns däremot grupper idag som vill minska på arbetstiden, till exempel till 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön, vilket skulle vara ett steg i rätt riktning. Dessa tas dock sällan seriöst och syns begränsat i media.

Många av de jobb vi har idag, i princip alla, skulle kunna automatiseras. Det är viktigt att vi inser det, det är ingen omöjlighet längre. Titta bara på hur snabbt samhället har förändrats de senaste 30 åren, det finns inga tecken på att det skulle stanna av. En fortsatt automatisering som ger alla människor det som behövs för att leva ett liv med en hög livsstandard. Detta betyder att vi skulle alla kunna ägna våra liv åt det vi verkligen vill göra, snarare än det vi nu måste göra för att bara ha råd att leva. Vad skulle du göra om du inte behövde jobba?

Det finns de som säger att människan är ”lat av naturen”, att om vi inte skulle ha ett arbete så skulle vi bara sjunka ner i soffan och sitta där till döddagar. Detta är såklart inte sant då vi skulle hitta nya, meningsfullare livsuppgifter. Från när vi föds är vi omättligt nyfikna, vi vill hela tiden upptäcka och lära oss ny saker, förstå världen bättre. Och hjälpa andra människor att förstå. Detta avtar dock med tiden, då ett sånt beteende inte uppmuntras i vårt samhälle.

Så vad skulle du göra om du hade tillgång till allt du behöver utan att jobba? Har du någonsin gjort något, inte för att få betalt i pengar, utan för att det ger dig något annat som du värderar högre? Tänk dig att få göra detta hur mycket du vill, och samtidigt bidra till hela samhället med din passion. Du skulle jobba gratis. Och det är inget fel med det.

---

 

Filmtips: