Arbetet är det moderna samhällets livsblod, både ekonomiskt och kulturellt. Bara att våga att ifrågasätta det är en närmast revolutionerande handling. För vad finns bortom det? Hur klarar vi oss utan det? Och utan det – var finns vår riktning och mening?
Dagens ekonomiska system, den globala marknadskapitalismen, använder idag arbete för att skapa varor och tjänster genom exploatering av människor och naturresurser. Den ökande automatiseringen, och nu närmast digitaliseringen, gör denna process allt effektivare och lönsammare. Även om dessa effektiviseringar sakta men säkert årligen lyfter miljoner av människor ur fattigdom, så går de ökande vinsterna till en allt snävare ekonomisk elit. Medelklassen drivs in i arbetslöshet av automationen, samtidigt som det materiella överflödet växer. Politiker gapar desperat om att ”skapa fler enkla jobb”, förlitar sig på importerad arbetskraft eller lägger sin tillit på att vi kan kommersialisera ännu fler saker i livet som idag är gratis. Desperationen har lett till att man även på högerflanken börjar diskutera kring lösningar så som ”helikopterpengar” och medborgarlön för att undvika en kollaps.
Att kritik mot arbetslinjen väcker starka känslor är inget konstigt. Många kopplar sin identitet starkt till sitt yrke. För strax under det grundläggande behovet av att säkerställa sin tillgång till mat, vatten och ett tryggt hem, finns ett starkt emotionellt behov av samhörighet och livsmening. Att ha en riktning i livet, en struktur i vardagen och gärna en slant över varje månad är ledord som arbetslinjen besvarar.
Så när någon ifrågasätter ditt yrke, din identitet, din mening; då försvarar du. För det är ditt allt. Men det behöver inte vara det. För när du släpper dogmatiskt hållna idéer, så som att lönearbete är något önskvärt i sig, och blickar ut över vad som faktiskt är önskvärt, så får du en helt annan makt att styra samhället i den riktningen. För sanningen är att vår kapacitet att skapa materiellt överflöd på denna planet ökar exponentiellt. Experterna säger att bara inom några år kan vi automatisera bort hälften av alla jobb. Frågan är vad vi gör då? Vad gör vi med det materiella överflödet, om ingen har råd att arbeta och betala för det?
Vi har framför oss stora globala utmaningar med klimatförändringar, social oro, fattigdom, väpnade konflikter och terrorism. Men vi har också enorma möjligheter att omstrukturera samhället. Vi kan välja att röra oss bort från vinstmaximerande, egocentrisk exploatering och arbetsförnedring, mot ett socioekonomiskt jämlikt samhälle där vi med hjälp av vetenskap och teknologi kan resa människor ur fattigdom och mot högre, ambitiösare livsmål. Nu, mer än någonsin, behöver vi visionärer som tänker utanför föråldrade ekonomiska och kulturella lådor. Vi behöver konkreta mål över vilket samhälle vi faktiskt vill ha, och vi måste börja engagera alla i ett samhällsbygge värt namnet.
En kulturell revolution börjar med en enkel idé, och kan som frön spridas och gro i mark bördig för förändring. En folklig gräsrotsrörelse kan skaka de maktpositioner där dessa problem diskuteras, men där den institutionella dumheten förlamat och förblindat.
Tidsanda - Bloggen för en hållbar samhällsutveckling 