Marknadens samhällsansvar

 

De flesta av oss känner ett ansvar för att ta hand om våra egna liv och de runt omkring som är beroende av oss. Vi känner också ett ansvar och en plikt att bidra till samhället genom vårt arbete; dels ekonomiskt, men också det mervärde vårt arbete ger kollegor, kunder och andra vars liv vi berikar. Vi förväntas ta ansvar för våra handlingar; ett ont ord om någon kan ofta få stora sociala konsekvenser, att skada eller utnyttja någon kan ge fängelse, att bryta någon av alla de andra byråkratiska regelverk likaså. Överallt genomsyras samhället av det personliga ansvaret; det är upp till dig att försörja dig, att ta till de medel som krävs för att inte hamna på samhällsbotten. Konsekvenserna av ett misslyckande får bäras resten av livet.

Parallellt med detta seglar den marknadsburna företagseliten oberört förbi. Endast obetydliga svallvågor kan ses försöka rubba dess framfart, när skrovet stöter på statligt inducerade moraliska hinder. Vid en första anblick kan ansvaret dock tyckas utbrett; arbetsgivarkostnader, regelverk och regleringar. En komplex byråkrati som vuxit fram som en kompromiss från kriget mellan staten och den fria marknaden. Men i ett makroperspektiv blir det tydligt vem vinnaren är; Ansvaret upplöses till blott en frivillig företagspolicy. Och en skylla-på-andra-taktik.

-”Minimilöner, miljöregleringar och certifieringar driver bara upp konsumentens kostnader.”

-”Orättvisa arbetsvillkor, exploatering av u-länders naturresurser och lokala skatteflykter är oundvikliga bieffekter när företagen outsmart;ar arbetare och stater. Vissa är ju helt enkelt bättre på spelet än andra. ”

-”Överkonsumtion, veckomode, och planerat åldrande är blott att möta konsumenternas efterfrågan. Konsumenten får vad konsumenten vill ha. Vill konsumenten leva ohållbart är det dennes frihet att göra så.”

Ansvar.

Rådande ekonomiska teorier har jobbat hårt för att kunna rättfärdiga dess praktiska utfall. Så väl har de gjort detta, att det känns helt självklart att det faktum att vår planet står inför en mänskligt inducerad massdöd, är dessa bara externaliteter, eller ”någon annans” fel. Statens bristande ansvar. Konsumentens bristande moral. Men aldrig företagen. Aldrig systemet.

Inte ens när det står klart att social manipulering, sk. ”marknadsföring”, legat till grund för de senaste 100 årens framväxt av konsumtionsmentaliteten. Inte ens när det är bevisat att det är just industrin som använt Freud’s teorier till att exploatera den stora massans undermedvetna; att vilja ha mer, att aldrig bli nöjd med det man har eller den man är. Inte ens när det är företagen som själva står ansvariga för den mentalitet som driver överkonsumtionens efterfrågan. Inte ens då finns ansvaret.

Ett genialt system för de med enorm makt och minimalt ansvar. En hänsynslös dödsmaskin för alla andra.

Det ekonomiska systemet är föråldrat, ohållbart och moraliskt samt vetenskapligt oförsvarbart

Genom studerandet av timlånga filosofiska debatter, där välkända tänkare och vetenskapliga genier metodiskt behandlat alla möjliga komplexa frågor, från universums uppkomst till vad som är meningen med livet, har jag noterat något intressant. Ett ämne som trots dessa filosofers och vetenskapsmäns skarpa snillen, har undgått att synats. Som efter otaliga dialoger, debatter och monologer där varenda del av livets ting vänts ut och in och synats i varenda söm, lämnats fullständigt orörd, som en helig, förbjuden frukt. Nämligen ekonomin.

Låt oss lite löst definiera filosofi, vetenskap och ekonomi, ur en samhällsnyttig synvinkel. Om filosofin får representera moralen i våra liv, hur vi bör forma vårt samhälle, och vetenskapen representera metoden för hur vi bör mäta och förstå verkligheten, att testa vad som fungerar respektive inte fungerar; då är nog ekonomin den som praktiskt ska förena dessa två och vara den reella drivmotorn för att förverkliga de förestående målen.

I detta inlägg ska jag förklara varför dagens ekonomiska system inte bara är oberättigat med hänsyn till filosofisk moral och vetenskaplig grund, utan även går tvärt emot dessa i många avseenden.

 

Vad är en ekonomi?

Den grundläggande funktionen och definitionen av en ekonomi är att hushålla med begränsade resurser. Med tanke på att vår planet och dess resurser är ändliga, i kombination med att mänsklig aktivitet (överlevnad och utveckling) kräver en viss resursförbrukning, är det tämligen självklart att den enda verkligt hållbara resursanvändningen måste ske i enlighet med jordens bärkraft och återgenerering av resurser. Allt annat är ohållbart.

 

Det ekonomiska systemets incitament

De klart överlägsna systematiska incitament som grundlägger dagens ekonomiska system är vinstintresse och självmaximering, dvs. införskaffandet av egna resurser på egocentrisk grund, för att tillgodose egna behov. Det gör i princip all ekonomisk teori obetydlig för giltigheten av detta argument, då dessa baseras på denna grundvärdering. Att staten genom olika regleringar försöker styra och i viss mån förtrycka detta incitament är endast tillfälliga begränsningar, då etiska och miljömässiga incitament kommer sekundärt till vinstintresset och självmaximeringen i den systematiska incitamentstrukturen. Att personliga moraliska val görs som bryter detta ändrar inte detta faktum. Dessa incitament saknar helt vetenskaplig grund och tar inte på något sätt hänsyn till systemteori och hållbar resursanvändning.

 

Konsumtion

I den fria marknaden bygger en ”moraliskt korrekt” konsumtion på informerade konsumenter. En enorm makt läggs därmed på varje enskild konsument att informera sig om vilka produkter på marknaden som är i enlighet med dennes moraliska, funktionella och principiella preferenser. Detta är nästintill praktiskt ogenomförbart, inte minst med tanke på den systematiska incitamentstrukturens inverkan på konsumentens informationsflöde (t.ex. marknadsföring) och därmed beslutsförmåga. Dessutom utgör fysiskt och mentalt avstånd till produktens produktionsförhållanden ett grovt hinder i beslutsfattandet.

 

Systemfel

Det ekonomiska systemet är i sig själv ohållbart då alla skapade pengar måste återbetalas plus tillkommen ränta, vilket skapar ett negativt nettoflöde som måste täckas av ytterligare belåning. Detta skapar en exponentiell skuldökning som oundvikligen kommer leda till ekonomisk kollaps i ett allt instabilare system, något som onekligen kommer att skada viktiga samhällsfunktioner. För att upprätthålla denna skuldökning eftersträvas en ständig ekonomisk tillväxt. Oändlig ekonomisk tillväxt kräver oändligt antal resurser, så länge som det finns ekonomiska incitament i resursförbrukning. En ohållbar ekvation.

 

Tidsandan

Det är svårt att rättvist poängtera vikten av värderingar och incitament i ett samhälle, både på individ- och organisationsnivå. Våra värderingar är vad som definierar oss och starkt styr våra rationella beslutsfattningar, medan de systematiska incitamenten från omgivningen förstärker eller försvagar önskvärt respektive oönskat beteende. I varje civilisation råder en konsensus över vissa kulturella värderingar, hur man bör leva sitt liv och vad som är tabu. Att dessa värderingar ligger i linje med miljömässig och social hållbarhet borde vara givet i en modern civilisation och med den vetenskapliga konsensus som råder.

 

Institutionella bieffekter

Institutioner tenderar att etablera och cementera värderingar vilka sedan blir allt orubbligare och ”heliga” till dess anhängare. Detta riskerar att skapa maktkoncentrationer och att förändras till att inte längre tjäna det ursprungliga syftet. Ett exempel på detta är hur mycket av dagens forskning bedrivs, där vetenskap i sig grundas i objektiv och saklig observation och fakta, att inte ”välja sida”, medan incitament hos företagsfinansierad forskning överskuggar detta. Forskningsresultaten ska gynna företaget, och där agerar endast institutionella regler och moraliska värderingar som hinder (i rent ekonomiska termer). Och allt som är ett hinder för ekonomisk utveckling är oundvikligen mål för manipulation och korruption.

 

Relationen mellan stat och marknad

I dagens samhällssystem där ekonomin spelar en allt mer central roll påverkas även relationen mellan stat och marknad. Med företags inverkan på politik, bl.a. genom lobbyism och allt mer centraliserade maktnav, tonar skiljelinjen mellan stat och marknaden bort. Problemet med en större inverkan av marknaden ligger inte nödvändigtvis marknaden i sig som en funktion av att reglera och möta tillgång och efterfrågan, utan i den systematiska incitamentstruktur som bygger upp den fria marknaden.

En känd förespråkare av anarko-kapitalism, Stephan Molyneux, menar att ett samhälle som endast består av en fri marknad utan statliga regleringar på moralisk grund skulle stoppa företag från att ohållbart exploatera naturresurser och människor, och i ren välvilja hjälpa de behövande utan vinstintresse. Detta är i fullständig motsats till de beteenden vi idag kan se orsakade av företagsverksamheter med vinstintresse som första prioritet, och jag har ännu inte hittat något som styrker hans påstående. Tvärt om anser jag att det är just de statliga regleringarna som stoppar den rovdjursmentalistiska fria marknaden från att exploatera både människor och natur med endast kortsiktigt vinstintresse som drivande incitament. Detta kräver så klart inte ”onda” människor, utan rättfärdiganden av detta beteende kan hittas i otaliga händelser av omänsklig behandling av arbetare och förödande miljöförstöringar genom tiderna, och är en produkt av de miljömässiga faktorer (sociala och strukturella) som omringar varje samhällsindivid.

 

Slutsats

Det går inte att förneka att vi människor är beroende av planetens, ekologins och vår omgivnings generella välmående. Att vår nuvarande civilisation tar sig rätten att bestämma generationers (och de facto hela den mänskliga artens) framtida överlevnadsvillkor, är svårt att moraliskt försvara. Det enda rätta är att säkerställa att vårt samhälles avtryck på jorden sker på ett restriktivt och kontrollerat sätt som säkerställer att framtida generationer (med en tidsöverskådning på många generationer framåt) har samma förutsättningar att leva och utvecklas som vi har idag. För denna uppgift misslyckas dagens ekonomiska system, och snabbfixar inom systemet kommer bara att verka tillfälligt, då det är dessa fundamentala värderingar och incitament som diskvalificerar den.

Det är dags att vi börjar titta på alternativa lösningar som ligger i linje med vår vetenskapliga kännedom, våra moraliska värderingar och jordens egna villkor.

Adapt, or perish.

 

Frågan är inte om det finns intelligens där uppe…

Vår samhörighet med samhället och världen omkring oss

Vad är det vi försöker åstadkomma med det samhälle vi skapat? Vad är det egentligen vi strävar efter?

Min personliga övertygelse är att mänskligheten är på en ständig resa i att utforska och lära sig om den värld hon lever i. Jag tror att vår ”mening” (om det nu finns en sådan) bör ligga i att fortsätta den utveckling vi vittnat genom historien; hur vi gått från individualism, till att finna styrkan i samarbete. Hur vi funnit att samarbete mellan livsformer är starkare än konkurrens. Att vi inser vår del, vår symbios med omgivningen omkring oss och alla dess livssystem.

Jag ifrågasätter den etablerade liberalismens idé om att vi ”äger” våra egna kroppar, inte minst för att jag ifrågasätter ägarskapet i sig. Varför? Helt enkelt för att vi inte kan se oss själva separat från vår omgivning. Ta bort syret så dör du. Ta bort vattnet, eller näringen, så dör du. Alla dessa komponenter är en del av oss lika mycket som vi är en del av dem. Om något så *utnyttjar* vi oss själva och vår kropp under vår levnadstid. Men det gör också de miljontals bakterier som lever på din hud och i din kropp i detta nu, precis som all den livsform som kommer nyttja din kropp efter att ditt medvetande släckts ner, och dina beståndsdelar återförenas med jorden, och, lite abstrakt, blir dina barnbarns dagliga näring. Vår samhörighet är så mycket större än vi ofta inser.

Ta exempelvis miljöförstöringen. Vi tror att det är miljön som vi ska rädda, när det i själva verket är oss själva vi behöver rädda. Jorden bryr sig inte om haven blir utfiskade, allt vatten blir odrickbart och luften inte går att andas. Men det gör vi. Eller åtminstone borde vi, eftersom det är detta som ligger till grund för vår egna överlevnad.

Med ett holistiskt synsätt får även samhället, och min egna del i det, en mycket större mening. Det jag gör, gör jag inte bara för mig själv, utan för vårt gemensamma bästa. Eftersom jag är en del av min omgivning så är det som gynnar min omgivning i långa loppet även fördelaktigt för mig.

Kanske är detta ett synsätt som skulle ligga till grund för vårt samhälle, ett bättre samhälle.

Konsumentmakten är orimlig

Vi säger ständigt åt företag att ta socialt och miljömässigt ansvar, inte hålla på att hugga ner regnskog, exploatera människor, använda ohälsosamma bekämpningsmedel, otillåtna tillsatser eller slösa energi och resurser. Men hur mycket vi än säger till dem så fortsätter de ändå. Har företagen inget samvete? Eller vad är det som driver dessa till synes ”ondskefulla” organisationer?

Du. Det är du som konsument som genom din konsumtion (alla varor du köper och alla tjänster du brukar) skapar en efterfrågan på marknaden. Du kanske själv är driven av att hålla nere din månadskostnad och handlar därför ofta de billigaste kläderna, maten och resebiljetterna, utan någon tanke på att det skulle göra den minsta skillnad. För att möta din efterfrågan måste företagen därför prispressa sina produkter, och företag som tidigare fått relativt bra betalt för sin produkt och därmed kunnat hålla en högre kvalité/miljö-standard, konkurreras ut från marknaden.

Det är så marknaden i grunden fungerar; försvinner efterfrågan på produkten, så försvinner produkterna. Oavsett vad som är bäst för vare sig miljön eller människor.

Konsumentens val i butiken kan ha ödesdigra konsekvenser för miljön och människor på andra sidan jorden, så som odrägliga arbetsförhållanden, regnskogsskövling, besprutning och utrotning av biologisk mångfald.

Konsumenten ska alltså veta vilken produkt hen ska välja för sin egen hälsa, välja produkter för att stödja det lokala svenska jordbruket, jobben, miljön; för att samtidigt se igenom all vilseledande reklam och löpsedlar som hen ständigt bombarderas av.

Är det någon som finner någon som helst rimlighet i detta?

Makten och möjligheten att förändra samhället till ett hållbart sådant ska inte ens få ligga i händerna på en konsument, det ska inte vara varje enskilt människas val om de vill leva hållbart eller inte.

Den gemene konsumenten har inte tillräcklig kunskap för att kunna bära ett sådant ansvar.

Det är systemet i sig som ska vara utformat på ett sådant sätt att det blir naturligt och självklart att ständigt ha social och ekologisk hållbarhet i åtanke.

För detta måste vi designa en samhällsstruktur som befrämjar det beteendet vi vill uppnå. Vi måste förstå jordens begränsningar och bygga vårt samhälle inom dess gränser.

Kan vi verkligen uppnå ett hållbart samhälle?

Du har börjat köpa ekologiskt, du källsorterar, cyklar till jobbet och försöker handla på Second hand. Tekniken går framåt, vi får elbilar, solpaneler och vindkraft. Men trots allt detta så kommer den ena dåliga nyheten efter den andra; de arktiska isarna smälter, regnskogen fortsätter att huggas ner, den biologiska mångfalden försvinner och vår konsumtion är ohållbar. Du kanske i frustration tänkt; Varför händer ingenting? Varför räcker inte det vi gör?

Svaret på den frågan är kanske inte riktigt vad du trott, eller vad du får höra i media för den delen. De miljömässiga segrarna vi åstadkommit gör faktiskt skillnad. Men för att uppnå ett verkligt hållbart samhälle krävs mycket mer än en ekologisk potatis på tallriken. Vi måste våga ifrågasätta de mest grundläggande idéerna som hela samhället är uppbyggt kring, idéer som idag faktiskt gör en hållbar utveckling omöjlig. Här sammanfattas de i korthet:

1. Dagens globala samhällsmaskin baseras på ekonomisk tillväxt, vilket i sin tur drivs av konsumtion. Konsumtion kräver resurser, och en evig tillväxt skulle därmed kräva ett oändligt antal resurser. Denna grundfilosofi gör hela konceptet ohållbart och systemet är dömt att fallera.
2. Pengar sätter ett artificiellt värde på resurser, vilket tillsammans med samhällsvärderingar skapar ett omoraliskt och egocentriskt motiv att utvinna dessa resurser. Pengar tillåter främst privilegierade samhällssegment att upprätthålla sin makt över segment av lägre samhällsstatus, t.ex. för att ostört kunna fortsätta utvinning/förädling av resurser och därmed bibehålla samhällsstrukturen. Pengar har dock endast ett värde om en stor andel individer accepterar och upprätthåller dess värde.
3. Vi människor, varje en av oss, är en produkt av vår omgivning och de värderingar den upprätthåller. Likt en dator kräver vi en input av information för att kunna ge en output. När informationen tas in, vare sig genom hörsel, syn eller lukt, så bearbetas den baserat på den information som vi tidigare tagit in. Detta styr våra grundvärderingar och medför en väldigt långsam samhällsutveckling då värden från tidigare generationer förs vidare till den nya. Såvida grundvärderingarna inte anger att de, likt ett vetenskapligt sätt, kan ifrågasättas, och mycket väl kan vara felaktiga och föråldrade.

Problem kan inte lösas med samma sorts tänk som skapade dem. Först när vi tillsammans förstår och förändrar dessa grundläggande idéer kan ett verkligt hållbart samhälle vara möjligt.