Det ekonomiska systemet är föråldrat, ohållbart och moraliskt samt vetenskapligt oförsvarbart

Genom studerandet av timlånga filosofiska debatter, där välkända tänkare och vetenskapliga genier metodiskt behandlat alla möjliga komplexa frågor, från universums uppkomst till vad som är meningen med livet, har jag noterat något intressant. Ett ämne som trots dessa filosofers och vetenskapsmäns skarpa snillen, har undgått att synats. Som efter otaliga dialoger, debatter och monologer där varenda del av livets ting vänts ut och in och synats i varenda söm, lämnats fullständigt orörd, som en helig, förbjuden frukt. Nämligen ekonomin.

Låt oss lite löst definiera filosofi, vetenskap och ekonomi, ur en samhällsnyttig synvinkel. Om filosofin får representera moralen i våra liv, hur vi bör forma vårt samhälle, och vetenskapen representera metoden för hur vi bör mäta och förstå verkligheten, att testa vad som fungerar respektive inte fungerar; då är nog ekonomin den som praktiskt ska förena dessa två och vara den reella drivmotorn för att förverkliga de förestående målen.

I detta inlägg ska jag förklara varför dagens ekonomiska system inte bara är oberättigat med hänsyn till filosofisk moral och vetenskaplig grund, utan även går tvärt emot dessa i många avseenden.

 

Vad är en ekonomi?

Den grundläggande funktionen och definitionen av en ekonomi är att hushålla med begränsade resurser. Med tanke på att vår planet och dess resurser är ändliga, i kombination med att mänsklig aktivitet (överlevnad och utveckling) kräver en viss resursförbrukning, är det tämligen självklart att den enda verkligt hållbara resursanvändningen måste ske i enlighet med jordens bärkraft och återgenerering av resurser. Allt annat är ohållbart.

 

Det ekonomiska systemets incitament

De klart överlägsna systematiska incitament som grundlägger dagens ekonomiska system är vinstintresse och självmaximering, dvs. införskaffandet av egna resurser på egocentrisk grund, för att tillgodose egna behov. Det gör i princip all ekonomisk teori obetydlig för giltigheten av detta argument, då dessa baseras på denna grundvärdering. Att staten genom olika regleringar försöker styra och i viss mån förtrycka detta incitament är endast tillfälliga begränsningar, då etiska och miljömässiga incitament kommer sekundärt till vinstintresset och självmaximeringen i den systematiska incitamentstrukturen. Att personliga moraliska val görs som bryter detta ändrar inte detta faktum. Dessa incitament saknar helt vetenskaplig grund och tar inte på något sätt hänsyn till systemteori och hållbar resursanvändning.

 

Konsumtion

I den fria marknaden bygger en ”moraliskt korrekt” konsumtion på informerade konsumenter. En enorm makt läggs därmed på varje enskild konsument att informera sig om vilka produkter på marknaden som är i enlighet med dennes moraliska, funktionella och principiella preferenser. Detta är nästintill praktiskt ogenomförbart, inte minst med tanke på den systematiska incitamentstrukturens inverkan på konsumentens informationsflöde (t.ex. marknadsföring) och därmed beslutsförmåga. Dessutom utgör fysiskt och mentalt avstånd till produktens produktionsförhållanden ett grovt hinder i beslutsfattandet.

 

Systemfel

Det ekonomiska systemet är i sig själv ohållbart då alla skapade pengar måste återbetalas plus tillkommen ränta, vilket skapar ett negativt nettoflöde som måste täckas av ytterligare belåning. Detta skapar en exponentiell skuldökning som oundvikligen kommer leda till ekonomisk kollaps i ett allt instabilare system, något som onekligen kommer att skada viktiga samhällsfunktioner. För att upprätthålla denna skuldökning eftersträvas en ständig ekonomisk tillväxt. Oändlig ekonomisk tillväxt kräver oändligt antal resurser, så länge som det finns ekonomiska incitament i resursförbrukning. En ohållbar ekvation.

 

Tidsandan

Det är svårt att rättvist poängtera vikten av värderingar och incitament i ett samhälle, både på individ- och organisationsnivå. Våra värderingar är vad som definierar oss och starkt styr våra rationella beslutsfattningar, medan de systematiska incitamenten från omgivningen förstärker eller försvagar önskvärt respektive oönskat beteende. I varje civilisation råder en konsensus över vissa kulturella värderingar, hur man bör leva sitt liv och vad som är tabu. Att dessa värderingar ligger i linje med miljömässig och social hållbarhet borde vara givet i en modern civilisation och med den vetenskapliga konsensus som råder.

 

Institutionella bieffekter

Institutioner tenderar att etablera och cementera värderingar vilka sedan blir allt orubbligare och ”heliga” till dess anhängare. Detta riskerar att skapa maktkoncentrationer och att förändras till att inte längre tjäna det ursprungliga syftet. Ett exempel på detta är hur mycket av dagens forskning bedrivs, där vetenskap i sig grundas i objektiv och saklig observation och fakta, att inte ”välja sida”, medan incitament hos företagsfinansierad forskning överskuggar detta. Forskningsresultaten ska gynna företaget, och där agerar endast institutionella regler och moraliska värderingar som hinder (i rent ekonomiska termer). Och allt som är ett hinder för ekonomisk utveckling är oundvikligen mål för manipulation och korruption.

 

Relationen mellan stat och marknad

I dagens samhällssystem där ekonomin spelar en allt mer central roll påverkas även relationen mellan stat och marknad. Med företags inverkan på politik, bl.a. genom lobbyism och allt mer centraliserade maktnav, tonar skiljelinjen mellan stat och marknaden bort. Problemet med en större inverkan av marknaden ligger inte nödvändigtvis marknaden i sig som en funktion av att reglera och möta tillgång och efterfrågan, utan i den systematiska incitamentstruktur som bygger upp den fria marknaden.

En känd förespråkare av anarko-kapitalism, Stephan Molyneux, menar att ett samhälle som endast består av en fri marknad utan statliga regleringar på moralisk grund skulle stoppa företag från att ohållbart exploatera naturresurser och människor, och i ren välvilja hjälpa de behövande utan vinstintresse. Detta är i fullständig motsats till de beteenden vi idag kan se orsakade av företagsverksamheter med vinstintresse som första prioritet, och jag har ännu inte hittat något som styrker hans påstående. Tvärt om anser jag att det är just de statliga regleringarna som stoppar den rovdjursmentalistiska fria marknaden från att exploatera både människor och natur med endast kortsiktigt vinstintresse som drivande incitament. Detta kräver så klart inte ”onda” människor, utan rättfärdiganden av detta beteende kan hittas i otaliga händelser av omänsklig behandling av arbetare och förödande miljöförstöringar genom tiderna, och är en produkt av de miljömässiga faktorer (sociala och strukturella) som omringar varje samhällsindivid.

 

Slutsats

Det går inte att förneka att vi människor är beroende av planetens, ekologins och vår omgivnings generella välmående. Att vår nuvarande civilisation tar sig rätten att bestämma generationers (och de facto hela den mänskliga artens) framtida överlevnadsvillkor, är svårt att moraliskt försvara. Det enda rätta är att säkerställa att vårt samhälles avtryck på jorden sker på ett restriktivt och kontrollerat sätt som säkerställer att framtida generationer (med en tidsöverskådning på många generationer framåt) har samma förutsättningar att leva och utvecklas som vi har idag. För denna uppgift misslyckas dagens ekonomiska system, och snabbfixar inom systemet kommer bara att verka tillfälligt, då det är dessa fundamentala värderingar och incitament som diskvalificerar den.

Det är dags att vi börjar titta på alternativa lösningar som ligger i linje med vår vetenskapliga kännedom, våra moraliska värderingar och jordens egna villkor.

Adapt, or perish.

 

Ålder och visdom

Visdom får man med åldern, sägs det. Jag kan inte riktigt hålla med.

Vi har idag en ganska skev syn på begreppet ”ålder”. Att det skulle krävas en viss tid för att erhålla tillräcklig kunskap, för att bli ”gammal och vis”. Det är sant att du på 35 år har större chans att erhålla en större mängd information, och därmed kunskap, än om du är 15 år. Det betyder däremot inte att du nödvändigtvis gör detta, då den miljö du vistas i och de intryck du får avgör mängden information du kan ta till dig. En 15-åring kan således ha samma kunskap, eller ”vishet”, som vilken ”vuxen” som helst, om denne växer upp under gynnsammare förhållanden.

Samma sak gäller samhällets syn på kön, och könsroller. Att det skulle finnas nämnbara skillnader utöver de uppenbara fysiska är en av samhällets många kvarlevande värderingar. Att tjejer är ”tjejiga” och killar är ”grabbiga”. Tjejer gillar rosa och killar gillar blått. Prinsessor och bilar osv.

Ett förväntat beteende kopplas alltså ihop med individens kön och ålder. Samhället behandlar dig utefter dessa förväntningar, och du formas och får möjligheter därefter. Att det är så här det funkar är egentligen inget nytt utan har präglat det mesta av människans historia. Men är det så vi vill ha det? Vad blir effekterna av det?

Detta synsätt har flera baksidor. Personer får inte de möjligheter de annars kunnat fått och begränsas därmed i sitt lärande och sin personliga strävan mot att utvecklas. ”Låt barn få vara barn”, ”Du spelar som en tjej”, ”Var en man och…”. Man hör exempelvis ofta att när något som anses för ”avancerat” för ett barn att förstå förenklas och förskönas det så till den grad att det blir rena sagor utan verklighetsförankring och kunskapsvärde. Det bor troll i munnen och en skäggig gubbe på Nordpolen.

Om man, istället för att fylla dessa individers begränsade minne med fullständigt värdelös, inkorrekt information, vågade bryta sina och samhällets normer och förväntade prestationer och ge samma chans till alla, oavsett ålder och kön (på riktigt), så skulle det öppna upp för fantastiska saker. Och det skulle frigöra en enorm dold potential, en potential som idag glider oss förbi.

Gör tekniken oss osociala?

”Om vi inte hade mobiltelefoner så skulle vi istället prata med varandra på bussen. Tekniken gör oss osociala.” Påståenden som dessa hör man då och då, se t.ex. den populära ”Look Up” på YouTube.

Detta är ett påstående som funnits i alla tider där en generell rädsla för förändring funnits. Rädslan för det okända och vetskapen om att allt inte kommer förbli som det varit. Det är sant att den teknologiska utvecklingen har förändrat vårt ”offentliga beteende”, och det skulle vara konstigt om den inte hade det. Men det är så mycket mer bakom denna förändring.

För när du kritiserar beteendet på detta sätt så försummar du allt positivt som tekniken faktiskt har åstadkommit. Jag pratar om hela Internet, och om det sätt vi idag delar kunskap och erfarenheter med varandra.

Denna massiva förändring i hur vi kommunicerar med varandra har självklart en inverkan på våra fysiska liv också. Men det betyder inte att vi blir dumma, ignoranta och osociala mot varandra. Det betyder bara att vi har funnit nya, bättre sätt att kommunicera, sätt som möter våra behov på ett effektivare sätt än de tidigare tillgängliga alternativen. Att döma hela Internet och sättet vi idag kommunicerar på genom att säga att vi bara har ”låtsasvänner”, söker uppmärksamhet, vill vara lata, gör oss själva ensamma och att vi inte kan vara kreativa är bara fel. Det ignorerar så mycket annat.

Aldrig tidigare har människor varit så medvetna om andra människors liv och situationer på andra sidan jordklotet, aldrig tidigare har ett sådant enormt nätverk av tankar, idéer, kunskaper, kreativitet och samarbete varit möjligt. Aldrig tidigare har vi kunnat älska, skratta, känna och upptäcka på en skala som denna. Detta är inget man bara kan ignorera.

Visst, det har sina brister; men det är inte teknikens fel, utan vårt eget. Tekniken är endast ett verktyg. Den ger oss möjligheten att ha dessa underbara saker tillsammans. Men lika mycket som tekniken kan användas för att göra gott, kan den göra skada. Men det är upp till oss. Tekniken dömer inte, tekniken väljer inte sida. Det gör vi. Och det är upp till oss.

Detta åsido, så förstår jag poängen och oron i detta påstående. Vi borde alla vara mer sammankopplade, som ett folk, och som människor. Vi borde interagera med varandra mycket, mycket mer än vi gör idag, och framförallt, på en djupare nivå. Att stänga in oss i dessa ”skal”, rädda för att visa vilka vi egentligen är, för att passa in i den sociala normen, är destruktivt.

Detta är dock effekten av vår sociala struktur. Vi är ännu inte bekväma med varandra, vi känner oss inte förenade. Och hur skulle vi kunna det, med tanke på allt krig, fattigdom, hunger och lidande som plågar mänskligheten. Vi måste lösa dessa problem, våra kollektiva problem som en del av mänskligheten, för att kunna etablera en sann tillit gentemot varandra. För att förstå att vi alla är människor. Att vi har samma mänskliga behov av mat, trygghet och kärlek. Att vi alla delar denna resa genom livet. 

Vår kollektiva ignorans av beteendevetenskapen

Bild från dokumentären PROSOCIAL PROGRESS: A BLUEPRINT FOR SOCIAL SUSTAINABILITY

Det är intressant hur vårt levnadssätt har gått ifrån att tidigare främst baseras på trossystem (religion) till att idag tillämpa och anamma vetenskapen som främsta metod för att lösa alla våra tekniska problem. Det är nu allmänt accepterat att vetenskap är vårt hittills bästa verktyg för att förstå oss på den värld vi lever i. Det går heller inte att förneka att det är just vetenskapen som ligger till grund för den teknologiska utvecklingen och välfärden det fört med sig. Ändå finns det en vetenskap som vi fullständigt ignorerat, inte minst när det gäller samhällsplanering:

Beteendevetenskapen.

Vetenskapen om hur vi människor beter oss och påverkas av den omgivning vi vistas i. Trots att vi idag vet ganska väl vad som befrämjar ett önskvärt socialt beteende, och vad som stjälper det, har vi inte tagit någon som helst hänsyn till detta i sättet vi konstruerat samhället.

Istället stiftas det ”lagar” mot icke-önskvärt beteende, och skrämseltaktik används för att människor inte ska bryta dessa lagar och hamna i fängelse. Men hur effektivt har detta visat sig vara? Människor bryter fortfarande mot lagar. Och för det förtjänar individen att straffas, enligt denna logik. Det gör att ”brottslingen” blir en samhällsbörda, en individ som istället för att få hjälp med de problem som låg till grund för hens agerande, hamnar utanför samhället och blir för evigt kollektivt straffad. En lose-lose-situation, både för individen och samhället i helhet.

Mobbning, respekt, jämställdhet, sociala normer, skuld, depression, värderingar, kultur och t o m grunderna för krig är alla saker som kretsar kring beteendevetenskap. Att individen inte kan studeras enskilt, utan är en del och ett resultat av sin omgivning. Genom en acceptans av beteendevetenskapen kommer en grundläggande känsla av förståelse, tillhörighet och empati gentemot sina medmänniskor, något som idag saknas i vårt samhällssystem. Istället domineras samhället idag av konkurrens, rädsla och avsaknaden av tillit till sina medmänniskor, en helt naturlig följd av det ekonomiska system vi idag tillämpar.

Så hur kommer det sig att trots vårt annars tekniskt civiliserade samhälle inte tillämpat denna typ av vetenskap?

Genom att erkänna denna typ av vetenskap, erkänner man samtidigt bristerna med de samhällssystem vi idag upprätthåller. Dagens politiska, ekonomiska och rättsliga system tar helt enkelt inte hänsyn till beteendevetenskapen, och genom att ändra detta skulle de allra flesta grundläggande samhällssystem behövas byggas om ifrån grunden. En förändring som skulle kunna äventyra de som idag gynnas av dessa system. Och fundamental samhällsförändring kommer sällan utan motstånd.

Vi fortsätter dessutom att indoktrinera våra barn att bli precis som oss; själviska, samhällskorrekta, karriärsfixerade, materialistiska auktoritetslydande fakta-rabblare som inte ska tänka själva. För vi vet vad som är bäst för dem. Vi skrattar gärna åt gångna samhällens dumstridighet, men fortsätter skryta om oss själva.

Det är dags att vi tar oss en titt i spegeln och inser att vi kanske inte är så felfria som vi tror. Men att vi även förstår att vi kan skapa ett bättre samhälle.

 

Dokumentären PROSOCIAL PROGRESS: A BLUEPRINT FOR SOCIAL SUSTAINABILITY  kan ses här: https://vimeo.com/80155313

Tidigare inlägg inom ämnet beteendevetenskap: Hur påverkas vi av vår omgivning?