I Sverige har vi något som kallas Brevhemlighet. Det är en rättighet som innebär att ditt brev inte får läsas av regeringen eller annan tredje part innan det nått mottagaren. Brev får endast tas i beslag om det bedöms ha betydelse för brottsutredningen till ett allvarligare brott, efter beslut från domstol. I dagens digitala samhälle har brevpost till största delen ersatts av dess digitala motsvarighet. Men hur ser våra rättigheterna ut idag?
Mobiloperatören Telia har nyligen slutit avtal med bl.a. Facebook och Twitter, att exkludera datatrafik till deras tjänster från sina kunders surfpott. Du kan alltså fortfarande använda just deras avtalade tjänster när din pott är slut. I Storbritannien har Tre börjat införa reklamfri surf, där Tre filtrerar bort reklam innan datat skickas vidare till användaren.
Svenska myndigheten FRA samarbetar tätt med amerikanska NSA i att avlyssna svenskars datatrafik. Sverige har en unik lag som kräver internetoperatörer att spara alla sina kunders trafikdata i minst 6 månader, i syfte att underlätta brottsbekämpning och terrorism. Detta trots att EU underkänt lagen då den inskränker på svenskarnas integritet, och fungerar enligt en ”skyldig till motsatsen bevisas”-mentalitet.
Nu undrar du kanske varför allt detta är ett problem, det är ju trots allt för goda syften där vi får en större surfpott, slipper reklam och bekämpar brottslighet, det är väl awesome? Inte riktigt.
Mer övervakning betyder större kontroll över befolkningen och därmed så klart effektivare brottsbekämpning. Men detta är ett falskt argument. Ett kontrollchip i nacken på alla nyfödda skulle säkerligen kunna stoppa en hel del brottslighet, men till vilket pris? Om vi förebyggande låste in alla människor, tänk vilket säkert samhälle vi skulle få! Rättigheten till integritet är något vi till varje pris inte får tumma på, särskilt inte nu när det digitala samhället rullas ut.
Vad som händer är att vi lägger grunden till något mycket allvarligare. När vi accepterar att ISPer har rätt att ge vissa aktörer särskild status i informationsflödet, så underminerar vi Internets kärna; att all information ska behandlas lika. När vi accepterar att ISPer godtyckligt censurerar och manipulerar informationsflödet så tar vi de första spadtagen till en totalitär kontrollstat. Ett samhälle där staten har tillgång till samtliga sina invånares privata information; konversationer, internethistorik, intressen, relationer, rörelsemönster osv. Allt är frid och fröjd tills de inför lagar du inte längre medger, men då är deras kontroll redan så stor att de kan stoppa demonstrationer innan de ens kan äga rum. Och hur kan ett samhälle egentligen utvecklas om alla dess lagar felfritt kan verkställas?
Att dagens digitala kommunikation ännu inte fått samma status som pappersbrev är nästintill skamligt. Det borde vara en självklarhet att innehållet endast ska kunna läsas av avsändaren respektive mottagaren, däremellan ska informationen vara helt skyddad för utomstående. Detta borde vara en rättighet i ett demokratiskt samhälle om yttrandefriheten ska fungera.
Tidsanda - Bloggen för en hållbar samhällsutveckling 